Erik Einarsson

Kommunikation är bildande, kunskap och kommunikation är förutsättningar för bildning.

Kategori: Utbildning (sida 2 av 2)

Om Aktivism och Respons

Jag har precis kommit hem från en väldigt angenäm skoldag. Pedagogikföreläsning of doom som var awesome (srsly), samt en massa nollningsaktiviteter med rundvandring på stan samt en fest med det för mig väldigt passande temat, pirat.

Möjligheter folks, möjligheter!

Jag vaknade i morse och började överväga mina alternativ, twitter hjälpte mig att avgöra saken.

twitterOK
Känns som raka besked, tack för motivationen Anna. :)

Då jag inte har någon tröja av något slag men vet att det finns en flagga i #pporus ägor så petade jag på människor som har koll på saker och ting, inväntade ett tillfälle då mitt schema tillät mig att hämta den och rullade på min lila cykel genom Örebro med flaggan vajandes i vinden.

Folk reagerade lite olika, men överlag möttes jag av leenden och glada ansikten. Två grabbar som vände sig om och ropade ”WOOOOO PIRATPARTIET!” gjorde min dag. Min dag so far i alla fall.
Nästa reaktion som påverkade mig under kvällen var den jag var lite nervös för. You see, jag är fadder för nollningen på Örebro Universitet, Musiksektionen. Det blev således läge för vad jag vill kalla ”Exit Fadder-Erik (Faddertröja av) och Enter Pirat-Erik (Dödskallemössa på och PP-flagga i viftläge)”. Ett stort gäng av nyblivna teaterpedagogstudenter, musikerstudenter samt musiklärarstudenter, människor som håller på med kultur och ska leva på det, skulle nu få en dos av Örebros Pirataktivism.

Jubel och hurrarop är positivt va?

Därefter fortsatte kvällen med lite info om piraterna i Örebro och vad vi gör och när vi gör det, hur enkelt det är att komma ner och ta en fika och snacka med oss. Senare begav vi oss på piratfest och ja, flaggan ledde till trevliga konversationer i entrékön. Resten av kvällen bestod av mingel och lite piratsnack här och var. Några kom med input om vad de tyckte om piratpolitiken och mycket var positivt.

Anyway, meningen med det här inlägget är inte bara att egoboosta mig själv. Det var väldigt skönt att folk gillade det jag sa och gjorde i dag, och det kommer att sporra mig att försöka hitta på fler saker som de här. Jag är sjukt taggad och jag hoppas att ni andra också blir det.

Tack till er som lyssnar, läser, kommenterar och länkar. Ni hjälper mig att utvecklas och bli bättre på det jag gör. Nätkärlek till er alla. :)

Kriminella skolkare.

Dagens inlägg verkar bli skrivet i en lite mer aggressiv och mer ”kort och koncist” ton än vanligt, kom inte och säg att jag inte varnade er.

Den självklara ettan på min lista över politiker jag inte tycker om, Beatrice Ask, börjar få anledning till att känna sig hotad. Detta beror till stor del inte på vad hon säger och tycker (även om hon faktiskt verkar ha tänkt i genom det här), utan på att en bubblare under längre tid gjort allt för att ta sig högst upp på pallen.

Bubblaren är ingen mindre än Jan Björklund, eller som Lärarjäveln så fint uttryckte det: Obersturmbannführer Björklund. Björklund har tidigare gjort saker som jag känner mig ytterst tveksam till (Ja, jag länkar till Lärarjäveln för att hon har ett awesome språk, okej?) och nu känner jag att jag måste bemöta hans senaste utspel.

Enter quotation! *Ahem*

”En del av de som börjar skolka är den grupp som så småningom får andra problem. Skolkarna som grupp blir oftare kriminella och hamnar oftare i missbruk av till exempel alkohol”

Behöver jag ens kommentera det där uttalandet? Du tror inte att skolkandet, liksom kriminalitet och missbruk, är symptom på redan befintliga problem?

”Det stora skolket är en av orsakerna till att kunskapsnivån i svenska skolor sjunker.”

Det jag som lärarstuderande upplever är att elevgrupperna är för stora och alla hinner inte få hjälp, men vad vet jag som faktiskt befinner mig i en lärarroll och blir undervisad samtidigt? Jag skulle dessutom vilja veta vad du baserar uttalandet på.

”Skolk är ett beteende som utvecklas successivt – sjuåringar skolkar inte – och då menar jag att om vuxenvärlden reagerar tidigt och är tydlig med att skolk inte är okej kommer färre att börja skolka”

Detta handlar väl mer om att vi ska sätta gränser och moraliska regler. Det är viktigt att förklara varför man inte ska skolka och ge förståelse vad skolk kan leda till. Att i den sitsen spela ut kortet om missbruk och kriminalitet känns ganska ostrategiskt.

”För de som har omfattande frånvaro räcker inte detta. De struntar i om det står i betyget. Då är det andra åtgärder som gäller. Till exempel bygger vi ut skolhälsovården för elever som mår dåligt.”

Wait what?
Vi ska alltså skriva ”småskolk” i folks betyg men sätta in åtgärder där skolket är omfattande. Jag tror att det här är kontraproduktivt. Alla gör misstag, om en arbetsgivare ser att ‘Oj, du har skolkat tre timmar i nian.’ så kommer kanske det som står i betyget snart att inte spela någon roll. Att bygga ut skolhälsovården är dock vettigt och det är kanske det som får fröken Ask att ligga kvar i toppen på min lista.

Tänkte skriva ett tvådelat inlägg men är för trött och min pollenallergi gör sig påmind, skall därför sluta ögonen och luta huvudet mot kudden. Nästa inlägg är dock på gång och jag ska försöka att publicera det under morgondagen.

Hej hopp!

 

UPDATE:
Janne B ska tydligen befinna sig på universitetet under morgondagen. Ska bli intressant.

Hallå, hallå…

Nej jag är inte död, jag har bara haft en väldig massa att göra och alla stora skrivuppgifter som måste vara klara till i morgon är färdiga och skall bara skrivas ut. Jag har dock tänkt på bloggen en del och det har nästan känts som om de gånger jag haft tid har jag i stället inte haft ork, jag blev förkyld i förra veckan och min pollenallergi gör att jag känner mig smått seg konstant.

Anyway, den här posten är inte menat som ett försvarstal. Jag vill bara visa med det här inlägget att min lilla afk-period kan betraktas som över och att ni kan vänta er fler inlägg från mig inom en snar framtid och jag hoppas på att mina inlägg kommer listas bland piratbloggarna på twitter.

Till alla wordpressanvändare kastar jag dessutom ut en fråga. Spambotar invaderar mitt kommentarsfält och jag skulle behöva någon antispam-feature. Om någon kan tipsa om en smidig sådan skulle jag bli väldigt tacksam.

Over and out.

//Erik

Superpedagogerna

Som blivande lärare funderar jag ofta på hur man kommer bli. Efter minst fyra och ett halvt års studier har man (förhoppningsvis) lärt sig massor, men kommer man bli den där superläraren som alla tycker är bra och trevlig? Man är medveten om att de finns, de där lärarna som på något vis lyckas få undervisningen intressant och rolig, samtidigt som man får en bra relation till varandra. Det sistnämnda känns som en svår balansgång, kan man ha en bra relation mellan lärare och elev utan att det blir för mycket och eleven tappar lite av respekten för läraren eller att man upplever läraren som för närgången? Kan man lära folk att bli sådan?

Tyvärr kommer sådana lärare ofta i skymundan då fokus oftast ligger på de som inte funkar så bra. Man minns med fasa de där lärarna som antingen var virriga och inte hade koll, man minns lärarna som man upplevde att inte kunde förklara. Något jag själv är rädd för att jag ska bli, man vill verkligen prestera och göra bra ifrån sig för att kunna gå ut och påverka. På ett bra sätt.

Då jag studerar till lärare i Örebro så är just nu Klass 9A ganska så på tapeten, så pass att vi blev uppmanade/rekommenderade att titta på det av lärare. Det man ska tänka på när man ser det är att det naturligtvis är vinklat. Man visar upp det dåliga i början av serien, och i slutet visar man upp allt det positiva.

Let’s face it, pedagogerna som kommer dit är bra, men de lärare som är där redan målas upp som dåliga. En lärare jag pratade med som hade pratat med en av eleverna i klassen hade frågat vad de här nya pedagogerna gjort för förändringar. Eleven i fråga hade sagt att det var lugnare i klassrummet samt att de ”förklarade bättre” – något som även verkar framkomma av serien. Problemet med att bara visa upp de dåliga sidorna av lärare är att det är den enda bilden av lärarna som allmänheten får se i början. I slutet av serien framstår de helt plötsligt som superhjältar och som att de kan allt.

Det känns som en alldeles för enkel lösning, men jag tror att det de här superpedagogerna gör är att förklara på sätt som får eleverna att förstå, samtidigt som de har ett bra sätt att förhålla sig till eleverna. Samtidigt vet de hur man engagerar och motiverar, de har koll på ledarskap och psykologi.

Jag vill inte bli som den där läraren som lyckades döda matteintresset hos en elev som räknade procent och bråk för att det var roligt som 6-åring. Jag vill inte bli som den konsult som gav mig rådet att googla hur man gjorde, samtidigt som vi fick kod som inte fungerade.

Jag vill bli som den svensklärare som fick mig ur den svacka en annan svensklärare försatt mig i några år tidigare. Jag vill bli som den historielärare som fick ett ämne som skulle kunna ha handlat om tråkiga gubbar och årtal att bli levande och intressant.

Fun fact till Jan Björklund: De lärare jag minns som bra satt inte bakom katedern. Svenskläraren satt på den, historieläraren satt bland oss elever och var med i samtalen och diskussionerna som uppkom.

Jan Björklund, var skulle lärarna i din nya, smarta och bra lösning befinna sig sa du?

Teh first post

Nu är det dags för det första (på länge) seriösa försöket att blogga på ett vettigt vis. Tidigare har problemet varit att jag inte har haft något att skriva om, eller kanske snarare att jag inte velat skriva om så mycket. Just nu känns det som om jag måste börja göra något för att få ut det jag tänker, och en blogg funkar perfekt för det ändamålet. Även om ingen läser, så bevaras tankarna någonstans och jag har samtidigt fått dem ur mig.

Första inlägget tänkte jag att skulle vara någon sorts presentation av mig och mitt liv so far, och resten av bloggen skulle vara en liten fortsättning tillsammans med mina tankar om diverse olika ting. Here goes.

Jag heter Erik Einarsson. Jag kommer från vad som alltid känts som den minsta lilla hålan ute i ingenstans, men På Spåret har varit dit två gånger så någonting av intresse måste det väl finnas. Jag pluggade på det estetiska programmet i lilla byn ingenstans och innan jag visste ordet av så satt jag med ett antagningsbesked till musikhögskolan i Örebro i handen.

Jag kände för att skriva en ganska lång backstory för att kanske slippa en massa frågor om saker i framtiden, men jag känner nu att jag helt enkelt inte pallar det. Jag tar det som det kommer. Backstoryn är nog ointressant egentligen, det som spelar roll är nog snarare vem jag är nu.

Jag är inte hundra på hur korrekt det är att som lärare blogga om sina politiska åsikter, även om jag vet att andra gör/har gjort det. Jag skulle nog hellre kunna prata om mina hjärtefrågor och vad jag anser och tycker i frågorna. Politik är ju ändå bara åsikter och åsiktsfrihet vill jag mena att vi har i det här landet. En blogg känns som rätt ställe att ventilera åsikter, annars skulle den här bloggen bli väldigt innehållslös.

De stora sakerna i livet som jag brinner för är Musik och Teknik. Två saker som i vår samtid lätt krockar med varandra. Vid närmare eftertanke är det nog så att just musiken och tekniken fungerar ganska bra ihop, det är nog snarare så att människor som bara slår mynt av musik och människor som kan sin teknik ofta krockar med varandra.
För att summera: Ja, jag är en musiker som ser fildelning som något positivt. Det är sådant som fildelning, musik och skola tillsammans med mitt andra stora intresse, integritet, som jag huvudsakligen kommer att försöka blogga om.

Om man vill ha fullständig koll på det jag gör (det jag publicerar publikt iaf) så finns jag även på twitter. Followa gärna.

Nu tänker jag skriva ett inlägg om Melodifestivalen och Japan.(Samt fixa ett vettigt tema)

Nyare inlägg

© 2017 Erik Einarsson

Tema av Anders NorenUpp ↑